Fickkniven

 
Så här gick det till när jag blev av med min lille fickkniv.
När jag skulle flyga hem från Al-Thani Award-arbetet blev jag stoppad hos Security på flygplatsen i Wien.
Ljus blinkade och larm tjöt runtom mig!
Mitt handbagage togs genom röntgenkontrollen ytterligare en gång och tre vaksamma vakter stod på tå och tittade både på min väska och på mig.
Snabbt hittade man anledningen till det stora säkerhetspådraget - min gamle kompis fickkniven, som följt mig på alla mina resor. Kniven undersöktes mycket noga, mättes och anklagades för att vara hela fyra mm för lång
Kniven lades i beslag - men kunde mot det facila priset av 15 Euro skickas till min hemmaadress.
Efter viss betänketid bestämde jag mig för att skänka kniven till EU:s samlingar av livsfarliga handvapen.
Dock - det var nu den stora undersökningsapparaten sattes igång.
Kunde jag månne ha fler livsfarliga vapen i min packning? Skorna röntgades återigen, bältet synades i varje söm och klockan tycket vara en möjlig bov i sammanhanget.
Detta avklarat - klar att gå vidare trodde jag!
Ack nej då, nu vidtog stora kroppsvisiteringen i ett angränsande rum. Aldrig har jag blivit så smekt av kvinnohänder, som nu när den handfaste vakten kollade mig från topp till tå.
Eftersom han inte handgripligen kände på mina mest intima kroppsdelar, så hämtades ånyo någon slags larmapparat, som, som väl var höll tyst och varken blinkade grönt eller rött.
Rödmosig om kinderna lämnade jag en halv timme senare denna udda upplevelse bakom mig.
Min favoritkniv var lämnad för evigt och jag fick störta vidare utan min trygge kompis.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0